Jag har slutat bli chockerad över hur folk visar sig att vara, alltså deras riktiga jag... Nu menar jag inte en person specifikt utan mer som nästan alla runt omkring.... De du inte litar på som är säkerligen 98 procent av de du känner sen så har du dina närmaste, de kan chocka dig ibland men de är vad de är och de betyder en heldel för dig...

Men så här brukar det vara för mig, kalla det vad ni vill kalla det.. men jag brukar direkt kunna läsa av om denna personen kommer ta en stor del av mitt liv eller inte. Om denna personen är falsk eller inte men vad jag inte påstår är att jag alltid väljer rätt.. 

För ibland även om vad jag vet vad denna personen är och kommer att orsaka i mitt liv så låter jag de ändå komma in i mitt liv... Godtrogen är jag nog, tror på förändringar... Tänker alltid men hon/han kanske ändrar sig när de ser och lär känna mig.. Lär känna mig verkligen och då kanske slutar de vara det eller vara så osv... 

Kan även säga att jag oftast misslyckas och sällan lyckas.. När jag väl lyckas så är den personen med mig livet ut men lyckas inte jag så är det med mig livet ut men jag gör det ändå... Om och om igen, jag har hopp och kommer aldrig att sluta ha det...

Jag provar hellre och kanske inte lyckas än att inte prova alls och sedan tänka "Fan om jag bara hade"....